Motion till kyrkomötet 1998:6 av Gösta Äng om beskattning av Svenska kyrkan

Kyrkomötet KMot 1998:6

I flera århundraden har kyrkan haft sin givna plats i många människors hjärtan - i både liv och leverne. Många har haft kyrkan som den trygga hamn, som den naturligt bör vara. Många församlingsbor har donerat både pengar och egendomar till sin församling, för att dess församlingsbor i framtiden också skulle få del av kyrkans stöd och tröst.

När vi nu planerar kyrkans verksamhet efter år 2000 har diskussion uppkommit om att staten skall beskatta prästlönetillgångarnas nettoavkastning. Dessa tankar härrör sannolikt inte från en kyrkans vän som värnar om kyrkans verksamhet utan ses troligen som ett sätt att hjälpa upp statens ekonomi. Många anser ju att vår välfärd är hotad och ser då med avund på kyrkans tillgångar och vill gärna komma åt dessa.

Ursprungligen var prästlönetillgångarnas avkastning på naturahushållningens tid ett bidrag till prästens lön. Tillgången ses idag som en stiftelseliknande kapitalbildning och ändamålet med dess avkastning är i princip densamma, dvs. bidrag till prästlöner. Under tidernas lopp har dock en rad förändringar gjorts och för närvarande åtnjuter pastoraten med prästlönetillgångar 50% av nettovinsten medan kyrkofonden erhåller den andra hälften. Dessutom skall avkastningen idag utgöra ett mera allmänt bidrag till Svenska kyrkans förkunnelse.

Avkastningen har därmed för pastoraten i praktiken blivit en del av finansieringen av verksamheten där löneutgifterna är en tung del.

Skulle beslut fattas om beskattning av prästlönetillgångarnas avkastning så innebär det för många församlingar att verksamheten måste inskränkas. Detta är så mycket allvarligare eftersom den huvudsakliga finansieringskällan, nämligen kyrkoavgiften (idag kyrkoskatten), enligt flera utredningar kommer att minska. Det finns då uppenbar risk att vissa kyrkliga angelägna uppgifter som t.ex. riktar sig mot omsorg om barn och äldre människor måste upphöra, dvs. sådan verksamheter som i allmänhet betraktas som viktiga av vår välfärd.

Detta vore enligt min mening djupt olyckligt för både kyrkan och för samhället i övrigt.

Med stöd av ovanstående hemställer jag

att kyrkomötet som sin mening beslutar att uttala sig för ett avslag på varje förslag där prästlönetillgångarnas nettoavkastning ska beskattas av svenska staten.

Vallsta den 15 maj 1998

Gösta Äng